Vad är artros?

Artros är mycket vanligt. Det är den vanligaste anledningen till funktionsnedsättning hos äldre människor. Artros förekommer inte sällan redan i 30-årsåldern. Ungefär 5 % i åldrarna 35-54 år har artrostecken som syns på röntgen och cirka 15 % i den vuxna befolkningen under 60 år har knäsmärta som varat mer än 3 månader.

Eftersom artros är en kronisk sjukdom ökar förekomsten av röntgenologisk artros med stigande ålder och även om symptomatisk artros inte är lika vanligt beräknar man att ca 10 % av männen och 18 % av kvinnorna över 60 år har besvär relaterade till artros.

Artros är en sjukdom som drabbar brosk, ledband, ledhinna, ledvätska och ben, med betydande konsekvenser för individen i form av smärta och försämrad funktion.

Orsaken är inte helt känd, men ett antal riskfaktorer har definierats; övervikt, ärftlighet, tidigare ledskada, ledbelastande arbete, elitidrott, ålder och muskelsvaghet.

Artros kännetecknas av en obalans mellan uppbyggnad och nedbrytning av brosksubstans, som leder till sviktande funktion i leden. Begreppet ”förslitning”, som tidigare användes som synonym till artros, är missvisande och kan leda tankarna till ett irreversibelt tillstånd, som ska skyddas från ytterligare belastning. Det är olyckligt, eftersom brosket är beroende av måttlig, dynamisk belastning för att upprätthålla balansen mellan uppbyggnad och nedbrytning. Inom forskningen pekar nu allt fler studier på att artros inte orsakas av ”slitage” av leden , och att måttligt fysiskt aktiva personer inte löper större risk att försämras.

Diagnosen artros ställs oftast med hjälp av röntgen. Förändringar som syns på röntgen utvecklas långsamt och de flesta som har ont i höft eller knä har därför inga synliga förändringar på röntgen. Det dröjer ofta flera år från symptomdebut till diagnos, vilket skapar oro hos patienten och fördröjer behandlingsprocessen.

(Texten är hämtad från registercentrum.se)